Varför jag döper det till patetiskt är väl för att detta är väl kanske inte något som jag egentligen bryr mig så jävla mycket om. Så därför patet-förklarar jag mig själv som gör det. Men vill ändå ba skriva av mig, sånt kan va skönt. Därför gillar jag att ha en blogg där jag kan skriva av mig mina åsikter-tankar etcetc... Min blogg förövrigt måste jag notera-är inget jag tar på största allvar. Inget sånt tjaffs om att försöka bli känd elle nått. Ser det mer som en kul grej. Att läsa denna när jag tex är 30 med familj osv, as kul ju? Se alla dumheter ja gjort när ja va liten liksom:D
Som vanligt måste ja förklara mig innan jag kommer fram till min poäng. Men tänkte i alla fall skriva om ämnet "förhållande, ihop" osv. (varning, blir säkert ett långt inlägg)
Eftersom folk dvs killar ibland säger "asså mini, jag/man/någon skulle aldrig kunna va tillsammans med dig". Då undrar jag varför? Och så säger de, "du är mer som en polare". Jag är ju uppväxt mer eller mindre med att ha jävligt många killkompisar, och jag kan förstå att de kan tycka "men mini kan släppa loss, bryr sig inte om vad folk tycker, och har en galen personlighet". Klart jag tycker om att folk säger att jag är en bra "vän". Det vet jag nästan till 110% att jag är också. Jag vill aldrig någon vän illa och skulle aldrig kunna vara falsk mot någon som är mig nära, resten i dont give a fuck om. Det återstår att se när ja lär känna HEN. (men att jag är världens bästa människa påstår jag inte att jag är, HEN som är min vän och som jag kanske gjort något illa mot ångrar jag definitivt, men försöker självklart vara en bra vän i alla lägen)
Men i alla fall, jag förstår fortfarande inte riktigt varför killar säger så till mig. Självklart är det ju alltså mina kill vänner som säger så. Inte direkt något random man träffat nån gång liksom. Då skulle han åka på stryk. Typ. Men om vi säger som såhär då, nu skall ja berätta mig själv som i "flickvänsmaterial" perspektiv. För jag ser mig själv som en bra flickvän till alla punkter-nästan. Vet inte om det är något kaxigt självförtroende eller vare e det får ni avgöra själv då. Ni som orkade läsa.
Nu till förklaringen.
Har jag en pojkvän, är jag rent ut sagt jämt kärleks full av mig. Det är jag som person. Jag älskar att ge kärlek liksom, jag tex tycker det är kul att, bjuda på middag, bjuda på bio, bjuda på min kärleksfulla kreativa sida. Om jag vet att min pojkvän tex kommer hem, så skulle jag nästan jämt ha något fixat till att han kommer. Om man sover tillsammans liksom, tända ljus, göra det iordning hemma osv. För det tycker jag är så jävla myysigt, kärlek är mysigt. Jag skulle ge så fruktansvärt mycket till den jag var kär i. Blommor, alltså u name it. Så på den punkten ser jag inget negativt alls?
Sen en annan punkt dårå i förhållanden. Jag vet att många tjejer är jävligt maktkåta. Bekräftelse kåta. Vilket leder till tofflande killar. Sånt tycker jag det suger. (Förlåt ni som har det så kanske men så skulle inte jag vilja ha det i alla fall) Ne men många tjejer beter sig så så att killen gör ALLT för henne. Liksom så att en kille lever efter tjejens regler. Tex, många killkomipsar runt omkring som ja sett när de smsar med sina tjejer så är de värsta lessna, vad ja menar är att. OM jag tex hänge med ett killgäng, dricker nån bärs o ba softar hemma hos någon. Så skriver alltid någon med sin tjej, och många gånger låter det såhär ba från tjejen "hur kan du vara med dom istället för mig? ha ? ha ? fan vilken dålig pojkvän du är, du får inte dricka öl med dom". Och ofta menar hon, antingen så är du med bara mig, eller så är du hemma själv. För då är hon nöjd. De där finner inte jag någon funktion i. Hur i hela jävla helvete kan man inte tillåta sin pojkvän umågs med sina vänner? (svartsjuka kommer ju även in i detta menmen) Skulle jag ha pojkvän, och hans polare hör av sig en fredag kväll liksom och frågade om han ville hänga med ut när vi kanske bestämt att bara va hemma och ta de lugnt, och han kanske vill hänga med ut? Då hade ju jag ADLRIG hindrat honom från att gå ut liksom? Att tvinga sin pojkvän stanna hemma, som han i de läget skulle kanske tycka vara roligare att gå ut just? Sånt tycker ja bara e fucked up. Självklart hade väl situationen varit annorlunda om man hade bestämt en seriös mys hemma sittar kväll med godis och läsk etc. Fast jag hade nog inte lackat sååå jävla hårt ändå om någon ringt så till min pojkvän under en sån kväll. Han skulle väl få göra de han känner för. Jag skulle snarare typ ja men vafan gå ut och ha kul liksom, ligga hemma och löka kan man göra ändå. Just den kvällen han i så fall gått miste om kunde kanske ha varit den roligaste i hans liv? ne men ah. Så jag ser på den saken i alla fall. OCH jag tror även att mångaa förhållanden så är detta en problem-punkt. VILKET jag ser mig själv då som soft tjej. Eftersom jag inte hade lackat över en sån här sak. Och dessutom inte är maktkåt. Så ja, detta är väl soft av mig som förhållande punkt? Eller? vad vet jag. Jag är så jävla säker på mig själv så jag skulle aldrig kunna beté mig så i alla fall. Jag tänker snarare
"jag vet att min pojkvän är min pojkvän, så jag har inget att oroa mig för."
Men nu då kommer väl punkt tre. Som är det största problem i förhållanden i snitt. SVARTSJUKA. Även denna punkt känner jag mig som en "soft flickvän" på. För jag är inte så jävla svartsjuk av mig. Många tjejer kanske skulle bli svartsjuka av att tex pojkvännen ska på förfest innan krogen tex med sina kill polare, och brudar som dom andra bjudit dit. För då vet man kanske inte riktigt vilka det är osvosv. Asså helt ärligt, jag hade inte brytt mig för fem jävla öre om min pojkvän skulle umgås med tjejer när jag inte är med. Fan det är ingen jävla fängelse relation man ska ha. Ens kille måste väl kunna UMGÅS med andra tjejer också för fan? Sorry, men jag vet att många som jag känner är svartsjuka. Det får ni gärna va. Men jag ser inte nåt sånt här som ett problem. Men tex om ens pojkvän drar o fikar med tjejpolare eller nått? Asså nej, jag blir inte svartsjuk någonstans. För ja skulle lita på min pojkvän inom sånt här till 110%. Festa, fika, åk snowboard, häng. Vafan som helst. Men SJÄLVKLART så tänker jag såhär. Märker jag, att det är någon brud, som försöker ragga på min pojkvän. Hade jag väl helst inte velat att han snackar med henne. Han hade väl gärna fått driva med henne i så fall haha men asså, är det någon som jag skulle se som ett "hot". Då hade jag nog lackat. Men jag är så jävla självsäker så jag skulle inte se någon som mitt hot. Och skulle de nu va så, så skulle väl bruden få med mig att göra istället för att låta de gå ut över ens pojkvän att någon raggar på en? För ja tycker väl det är fittigt att brudar sitter faktiskt och raggar på killar som har förhållanden. Lägg ner sånt trams för fan. Men som sagt, skulle liksom inte sitta och oroa mig över om min kille skulle sitta o smsa eller chatta på facebook eller skype. SÅLÄNGE, jag inte märker av det som en orolighet. Skulle snarare lacka över att ja tyckte de blev lite för mycket om de skulle pågå för mycket med skrivandet. Men tjejkompisar, sjukt värt att ha. Det behöver man som kille också. Man ska inte stänga ut dom från sånt.
Men om ja då tänker över det till min sida. Jag menar, jag själv skulle lacka om min pojkvän förbjöd mig att hänga med mina kill kompisar och göra sånthär, bara för han är svartsjuk. Så en svartsjuk pojkvän skulle jag verkligen inte klara av. Jag är uppvuxen bland killar och behöver många killkompisar i mitt liv. MEST pga ja tycker många brudar är så fruktansvärt fjolliga så ja orkar knappt umgås med tjejer. SJÄLVKLART älskar ja mina bästa tjejkompisar över allt och annat på denna planet. Men, ja skulle nog säga att jag i snitt har mer killkompisar än tjej kompisar. Jag älskar er tjejer som jag är vän med, utan tvekan. Men ah.. Jag menar, mina nära tjej vänner kan jag räkna upp vilka det är. IAF dom jag umågs med. Men med killpolare haha jävlar då tappar jag räkningen liksom. Så ja, jag skulle väl inte vilja ha en pojkvän som förbjöd mig att hänga med kill polare i alla fall. Ett slags motto i ett förhållande
-"tänk inte ut saker som du inte vill att din pojkvän ska få göra om du vill göra dom själv" det är så jävla orättvist.
Men nu skulle ja inte snacka om vad jag vill ha för slags pojkvän utan mer varför jag ser mig själv som soft flickväns material. Som ett försvar till att folk säger till mig - "du är mer ett kompis material".
Alltså, med detta inlägg vill ja verkligen inte försöka få mig att framstå som att jag är bäst i världen. Det hoppas jag du som läser förstår. Det kanske kan låta jävligt kaxigt och självsäkert. Men sån är jag, liten och kaxig och jävligt självsäker. Men inte till en negativ punkt, som jag ser det i alla fall.
Sen en annan bra egenskap med mig. Jag är som en liten hemmafru, jag städar ofta och försöker faktiskt hålla jävligt bra ordning. Inte pedant. Men tycker det är så fruktansvärt skönt att komma hem till ett städat hem. Slippa få tyngden på sig att helvete va de ser ut.. Måste städa. När man egentligen ba kan lägga sig ner och ta de lugnt från jobb/skola etc. Det är så mycket enklare att uppskatta vardagen. Kommer man hem och det jämt ser förjävligt ut blir man fan lite trött på livet. Har haft den perioden i mitt liv då det varit så och försöker faktiskt ta tag i saker och ting så man slipper onödigt skit. Men som sagt. ja menar, ja stryker gärna kläder, tvättar och städar och sånt, laga mat för den delen. Vilket även är min utbildning så klart ja tycker det är kul att laga mat. ORKEN är ju en annan femma. Men på de sättet ser jag mig också som en bra flickänvsmaterial som gör sånna här saker. Nu påstår jag inte att jag tycker killen bara ska få softa och leva livet. Hjälp till ibland skulle väl uppskattas. Menmen.
Just nu kan ja inte komma på mer att skriva om. Skulle väl kunna skriva minst tio romaner till men ja orkar inte. Jag vill inte heller nämna öppet för alla vad jag själv skulle vilja ha för slags pojkvän. Jag vill inte visa vart mina dömande punkter är för alla liksom, det är privat för mig och berättar jag så gör jag det till folk som ja känner. DVS jävligt nära killvänner eller mina tjejkopmisar som sånt här är lätt att snacka om.
Men detta var väl ett
litet (
stort) inlägg som försvar varför jag ser mig själv som en bra flickvän. Självklart gillar jag att va vänner med killar. Men varför killar tycker så om mig är väl för jag inte kanske lägger upp mig själv som ett slags raggobjekt så fort jag visar mig utanför dörren liksom. Vad vet jag, det är väl vad jag snarare tror. Jag menar, så fort jag visar mig ute så försöker ja inte visa att, "hej jag är singel kom och ragga så kanske du får en dejt nr 2" LIKSOM. Jag söker inte ett förhållande på de sättet. Men ja, en pojkvän vore inte fel att ha. Som ja nämde tidigare, kärlek är förbannat jävla mysigt.
Sen kan jag väl dra mina postiva och negativa egenskaper lite snabbt dårå.
Jag är jävligt postitiv, jämt. Alltid glad, har lätt för att skratta åt saker. Dvs kanske dålig humor vad vet jag. Har även sjuk humor. Jag är jävligt kreativ, älskar att göra och hitta på saker. Även sjuka saker. Min personlighet i sig är ju lite galen och sjuk. Men gillar spänning här i livet. Negativa saker, ja. Jag pratar väldigt mycket, tycker att tysthet i umgängen är förbannat t råkigt. SÅ ja, min prathet kan bli för mycket och det kan bli för jobbigt. Men säger någon till mig att hålla käft för att jag är jobbig så gör jag ju det. Hehe. Då kan ja väl försvara mig på den punkten att det är väl då för jag är jävligt social helt enkelt. Alltså, negativa egenskaper om mig själv vet jag faktiskt inte. För jag vet aldrig vad folk tycker för negativt om mig. Kanske för ingen vågar säga vad vet jag. Vet iaf att innan var jag jävligt "måste ha rätt med allt", men det känner jag av själv att jag har taggat ner mig som fan på. Kanske inte med min bästa vän becca, vi älskar att gnäbba om vem som har rätt eller fel haha. Ja. Mina negativa egenskaper vet jag knappt själv om. Vem fan tycker "jag är en en dålig människa egentligen?". Jag skulle väl iof kunna erkänna. Men nu vet jag inte eftersom jag inte får höra skit snack om mig liksom. Skulle väl gärna vilja höra av folk vad de tycker, så jag skulle kunna ändra på det. Inte ändra mig för någon, men negativa egenskaper, vem fan vill ha det? Skulle ju helst vilja att folk prata gott om mig liksom och inte illa. De som snackar illa om mig är väl fömodligen folk jag inte känner helt hundra helt enkelt, och då kunde jag faktiskt inte brytt mig mindre. Jag har även gott självförtroende, men inite så de blir så där äckligt. Tror jag i alla fall? Kaxig och självsäker är väl vad folk skulle kunna säga negativt om mig tror jag. Men synd om er i så fall. För jag vet att det inte går för långt, definerar för långt-att det går åt något negativt håll. Jag står jämt för mina åsikter och för vad jag tycker och tänker. Men mycket sånt håller jag käft om. Sen lite sköna saker bara om mig är väl att jag är trög på ett roligt sätt. Lite trög måste man få va. Fan va jobbigt att va as smart:P Dock skulle jag väl vilja ha smartheten inom plugget. Eftersom ja har dyslexi och någon form av damp. Men ah ni hajjar.
NUUUUUUUUu måste jag sova. imorgon börjar min praktik kl 10 och slutar 22. Så Kommer va förbannat trött efter ett 12 timmars pass. Men snart äre helg och då får ja äntligen träffa min vän petra och även annat folk.
Och nu håller ja även på att pissa på mig. Hoppas detta inlägg blir framfört på de sätt som ja vill i alla fall. Och ni som läser en APPLÅD att ni orkat läsa hela vägen. Lägg gärna en kommentar om vad ni tycker, blir inte ledsen om ni kritiserar. Men i så fall var berädd på försvar från mig.
TACK OCH HEJ FÖR MIG FRÅN DENNA GÅNG- så grabbar. Innan ni dömer mig som "endast vän material" läs detta och håll käft nästa gång;D
(detta inlägg är inget dömande mot någon person i sig som gör de jag tycker är negativt. detta är endast mina åsikter på hur jag ser på saker och ting och jag dömer ingen för den som kanske gör tvärt emot. ni som ni själva vill. Detta är BARA från minis hjärna) PUSS O KRAAAAAAAAAAAAAM
